Sängen är en bra vän<3
Vete fan vad jag ska skriva egentligen.. Behöver nog bara mest få skriva av mig och få ur de flesta känslorna iaf..
Tänk om man ändå kunde få göra om sitt liv, undra vart man hade vart nu ist.. undra om man hade mått bra..
Även om jag inte mådde bra när jag var liten mådde jag iaf bättre än vad jag gör nu.. (Både psykiskt och med epilepsin)
Nu ha fan allt bara kratsat.. Visst finns dem som har det värre osv, men detta är jobbigt för mig, alla har olika gränser och är olika starka.
Hade det inte vart för mina vänner och familj hade jag inte suttit och skrivit detta nu..
Och att bo i ingen mans land nu är så skönt.. Ingen som kan störa än, så lugnt och tyst. (Ända problemet är om man ska nån stans dock, men just nu vill jag inte lämna sängen ändå).
Det är ju inte heller bara epilepsin som stör heller... Gjorde en ny utredning för några månader sedan och fick veta att jag även har borderline/personlighetssyndrom.
Allt går bara uppför hela tiden känner jag..
Vill bara bort här ifrån. Var i Söderhamn i somras, där fanns inga problem jag fick bara vara och ta det lugnt. Jag saknar det :(
Och när det inte bara är jag som mår dåligt utan människor jag älskar och jag kan inte göra något åt det får mig inte att må bättre, känner mig bara sämre och vill hellre då försvinna.. Önskar jag kunde göra något för att dem ska må bra.
Hellre att jag mår dåligt och se att dem mår bra ist.
